Josefin Eriksson - Serre Chevalier

Vi är nu inne på säsongens sista vecka och vissa av oss har redan åkt vidare till våra härliga sommardestinationer såsom Korsika och Kreta. Det känns verkligen roligt att det fortfarande går att åka bra skidåkning. I söndags tog jag och min kollega och kompis mari våra turskidor och drog ner med bil en 20 minuter nedåt dalen. Där hade Mari sett från transferbussens fönster att många turåkare började sin bestigning uppåt. Vi åkte tidigt för att inte bli för sena tillbaka och det blev en helt underbar dag! Stället heter Gité De Lautaret. För övrigt en knutpunkt för många kite-surfande på skidor.
De första hundra metrarna kändes självklart tunga men snart så tog tempot sig och vi hittade rytmen. Jag har ju hunnit tura lite grand den här säsongen och det gör så mycket för konditionen och kanske framförallt kan man snabbare hitta sitt egna tempo. Det är viktigt för att inte trötta ut sig i onödan. Efter en bit fick vi plötsligt syn på en vacker bergsget med jättelika horn. Längst uppe på en spets stod den och bara glodde på oss. Vilken häftig upplevelse alltså!
När vi tagit oss upp till vad vi trodde var toppen kändes mjölksyran i benen. Vi hade lite sällskap av en italiensk grupp som var väldigt spåksamma. De skulle dra vidare upp mot det som verkligehn var toppen och vi hängde på. 1 och 2, 1 och 2, 1 och 2....snart så tänke man mest hela tiden, medan man njöt av en fantastisk utsikt som bara blev vackrare och vackrare desto högre upp vi kom.
Efter ca 2 timmar hade vi äntligen nått toppen. Den sista biten var riktigt brant och knivig att ta sig upp på. Väl uppe åt vi en god matsäck, lite svensk nyponsoppa och baguette. Egentligen fick vi inte i oss speciellt mycket, vi var så i rus av att bara ha klarat av att gå hela vägen upp!
Min turskidor är egentligen ett par feta lagg med tur/alpinbindning så det är relativt tunga att trampa uppför någon längre sträcka med. Men det är ju en vanesak. Har man aldrig testat något annat så...De var iallafall helt underbara att åka utför sedan med. Snön var precis sådär "efter tolv" slaskig och lagom djup. Solen sken hela dagen på oss men tyvärr hade den inte hittat till skidbackarna i Serre.
Trötta men ack så nöjda återvände vi hemåt mot byn och åt en välförtjänt middag i personalmatsalen. Kockarna lagar alltid gott även till oss i personalen!

Bonjour!
Jag vet att rubriken kan verka lite motsägelsefull- liksom VA? Skulle hon inte skriva om hur det är i Serre Chevalier?
Jag har nämligen en ny vinkel att se på den här byn, efter att ha tagit mig en liten tripp i omgivningarna. Tisdag-onsdag tog jag och min vän Johan bussen ner via La Grave till Les Deux Alpes. Det är en annan skidort som ligger på väg ner mot flygplatsen i Grenoble. För Er som kanske varit till Alpe D'Huez den här vintern och hängde med på uflykten vet ni att det är väldigt nära emellan stationerna här i denna del av alperna. Det är bara så himla häftigt tycker jag! Man kan åka emellan på bara ett par timmar med buss. När vi passerade La Grave och det faktiskt regnade så tänkte jag på det som någon sa till mig för ett tag sedan. Det verkar som att man ska vara en soeciell sorts människa för att bo där. Tänk, vad sjutton ska man hitta på i den byn om det är dåligt väder? Eller om det inte snöat på flera veckor. Det finns ju inte ens en pist att åka i. Sluttningarna såg bra "bulliga" ut och knepiga att åka på. Undra hur det ska gå imorgon på "Derby de la Meije"?
Men sedan kom jag på att det ju faktiskt ligger en väldans massa skidorter bara stenkast ifrån La Grave. Det finns alltid något att göra i alperna. Om inte annat kan man faktiskt bara läsa en bra bok och ta det lite lugnt. Jag kan tycka att det är väl så bra ibland, och är precis vad jag ska göra nu. Tips på annat man kan göra en "dålig-väders-dag" är att åka till de varma källorna i Monêtier. Där finns ett superfräscht badhus med bastu, pooler och utomhusbassäng. För ynka 20€ får man bada i flera timmar och njuta av skidbacken - på håll!